http://igorstiger.wordpress.com/2008/03/17/makeoverkungen/ kulturkritik Sat, 31 Oct 2009 14:30:01 +0000 http://wordpress.com/ hourly 1 http://igorstiger.wordpress.com/2008/03/17/makeoverkungen/#comment-15 igorstiger Tue, 18 Mar 2008 11:19:13 +0000 http://igorstiger.wordpress.com/?p=19#comment-15 Jag har inte läst Arvastson och har lite problem att förstå innebörden i hans "zero-making". OK, universalismen är i kris. Men betyder det att "change" har ersatt "progress"? Att individuella mål har ersatt kollektiva? Att diskontinuerliga liv som bygger på uppbrott har blivit det normala? Att berättelsens sätt att strukturera liv (början-mitt-slut) inte längre fungerar? Det mesta av detta, som jag anar som möjligheter i din kommentar, kan diskuteras. Vad jag pekar på är att görbarhetsfenomenet riskerar att skapa ett omfamnande av förändring som sådan (för ett parodiskt exempel se min blogg om Holstein). Kanske kan det kopplas till att berättelserna om populära hjältar eller hjältinnor uppvisar mystiska hål. Det gör faktiskt också berättelsen om Cesar. Varifrån kommer hans gåva? Svaret "Mother Nature" får väl ses som ett klassiskt sätt att försvara en yrkeshemlighet. Jag har inte läst Arvastson och har lite problem att förstå innebörden i hans ”zero-making”. OK, universalismen är i kris. Men betyder det att ”change” har ersatt ”progress”? Att individuella mål har ersatt kollektiva? Att diskontinuerliga liv som bygger på uppbrott har blivit det normala? Att berättelsens sätt att strukturera liv (början-mitt-slut) inte längre fungerar? Det mesta av detta, som jag anar som möjligheter i din kommentar, kan diskuteras. Vad jag pekar på är att görbarhetsfenomenet riskerar att skapa ett omfamnande av förändring som sådan (för ett parodiskt exempel se min blogg om Holstein). Kanske kan det kopplas till att berättelserna om populära hjältar eller hjältinnor uppvisar mystiska hål. Det gör faktiskt också berättelsen om Cesar. Varifrån kommer hans gåva? Svaret ”Mother Nature” får väl ses som ett klassiskt sätt att försvara en yrkeshemlighet.

]]> http://igorstiger.wordpress.com/2008/03/17/makeoverkungen/#comment-14 Sven-Erik Klinkmann Mon, 17 Mar 2008 17:05:38 +0000 http://igorstiger.wordpress.com/?p=19#comment-14 Jämför också Gösta Arvastsons begrepp zero-making som innebär, för att citera författaren, "the wiping out of the Grand Narrative of modern times: the movement towards collectively defined goals, the visions bringing people together and the impact of collective efforts". Enligt Arvastson flyttar sig gravitationscentret i zero-making mot subjektet självt. Arvastson kallar zero-making "the appraisal of change and the rejection of progress". Och han lyfter speciellt fram traditionella nollställares betydelse; präster, soldater, medicinmän, profeter, och kunde man tillägga häst- eller hundviskare. Elementet av mystik hos en zero-maker som The Horse Whisperer (Robert Redford) i filmen med samma namn, gör denna mediala figur oerhört attraktiv i dag. Tror att det hos många av filmens aktionhjältar och -hjältinnor finns liknande drag. Tänker på minnesförlusten hos Jason Bourne, föräldralösheten hos Luke Skywalker, nästan-döden hos Jaguar Paw i Apocalypto, döden som offer hos Ofelia i Pans labyrint etc. I dagens mediala djungel/labyrint (de två begreppen är nästan utbytbara) är var och en ensam, mot en fiende som är osynlig, total, skoningslös, lukt- och ljudlös. Jämför också Gösta Arvastsons begrepp zero-making som innebär, för att citera författaren, ”the wiping out of the Grand Narrative of modern times: the movement towards collectively defined goals, the visions bringing people together and the impact of collective efforts”. Enligt Arvastson flyttar sig gravitationscentret i zero-making mot subjektet självt. Arvastson kallar zero-making ”the appraisal of change and the rejection of progress”. Och han lyfter speciellt fram traditionella nollställares betydelse; präster, soldater, medicinmän, profeter, och kunde man tillägga häst- eller hundviskare. Elementet av mystik hos en zero-maker som The Horse Whisperer (Robert Redford) i filmen med samma namn, gör denna mediala figur oerhört attraktiv i dag. Tror att det hos många av filmens aktionhjältar och -hjältinnor finns liknande drag. Tänker på minnesförlusten hos Jason Bourne, föräldralösheten hos Luke Skywalker, nästan-döden hos Jaguar Paw i Apocalypto, döden som offer hos Ofelia i Pans labyrint etc. I dagens mediala djungel/labyrint (de två begreppen är nästan utbytbara) är var och en ensam, mot en fiende som är osynlig, total, skoningslös, lukt- och ljudlös.

]]>