Klassikertvätt

När Bellman 1790 skulle publicera Fredmans epistlar skrev Svenska Akademins sekreterare Johan Henrik Kellgren inte bara ett säljande förord. Han filade också metodiskt bort sådant som kunde vara stötande för tidens smak. I epistel 72, ”Glimmande nymf”, hade Bellman t ex avbrutit den heta kärleksskildringen med ett komiskt inslag: ”Men ack, sängbotten sprack!/ Mitt lårben, himmel, ack!”. Sedan Kellgren plockat fram rödpennan blev det: ”Men fast din puls slår matt/ Så blundar ögat glatt”. Och si, epistlarna gjorde succé.

Frågan är om man inte skulle kunna bära facklan vidare. När allt kommer omkring är världslitteraturen full av potentiellt stötande inslag. Det är naturligtvis inte bra om man vill nå en bred publik. Det behövs en uppdatering som på ett tonsäkert sätt rensar ut sådant som kan provocera samtida läsare. För att visa vad jag menar har jag valt fyra exempel som jag tror mycket på. Här är de.

# 1. Först en barnvisa jag tyckte om när jag växte upp, ”Familjen Krokodil”. Den handlar om hur kulturen gör ett sympatiskt ingripande i naturen då doktor Pillerman botar familjens käkar som gäspats ur led med hjälp av levertran. Man kan hitta visan på nätet (http://hem.passagen.se/marilo/dokument/sjunga.html) men den är säkert okänd för yngre generationer. Och det har kanske sina skäl. Så här börjar den: 

I Niggerland händer ibland/ att man får se på Nilens svarta strand/ herr Krokodil, fru Krokodiloch lille Krokodille-lilleman/ Solen den skiner hett på Niggerlandet ned/ Där ligger de och gäspar käkarna ur led/ Herr krokodil, fru Krokodil och lille Krokodille-lilleman

Inte bra, det där med ”Niggerland”. Och värre blir det när läkaren familjen söker hjälp hos kallas ”gamle niggerdoktor Pillerman”. Sådant vill vi inte höra från våra barn. Men visan behöver inte raderas ur den kollektiva hårddisken för det. Man byter bara ut ”Nigger-” mot ”Egypti land” första gången ordet uppträder och mot “Nildeltat” andra gången, vilket dessutom är mer to the point. Och i stället för ”niggerdoktor” sjunger man det sakliga ”allmändoktor”. Svårare var det inte!

# 2. I jämförelse med ”Familjen Krokodil” är Evert Taubes ”Flickan i Havanna” på många sätt framsynt. Här skildras ett utbyte av sexuella tjänster som jämbördigt: ”Jag är vacker, du är ung”. Huvudpersonen är av allt att döma egen företagare, också prisvärt. Tyvärr heter det i andra raden: ”Hon har inga pengar kvar”, vilket antyder en offerroll, att det är yttre omständigheter som tvingar henne bjuda ut sin kropp. Här blir uppgiften att undanröja allt tvivel om att stå inför en stark och förebildlig kvinna som kan ta för sig, samtidigt som det ska rimma. En lätt touch och hjältinnan får bättre koll:  

Flickan i Havanna/ sparar till en egen bar/ Sitter i ett fönster/ spanar in en karl

 # 3. Över till de tunga klassikerna. Den romerske poeten Catullus var ovanligt ful i mun, vilket inte gör så mycket om man studerar hans dikter i original, eftersom få behärskar latin i dag. I översättning blir det däremot svårt att överse med hans bruk av sexuell läggning för att okväda misshagliga individer. Se själv: 

Hör, Vibennius senior, bäste badtjuv,/ och Vibennius junior, bög bland bögar/ (ty så flink som hans fula far med fingern/ lika glupsk är den unge till sitt arsle)/ –vadan flyger ni ej åt Hades hastigt,/ när envar känner till hur stabben knycker/ och när du, unge man, ej mer kan sälja/ dina håriga skinkor ens för skitmynt?

Här är mycket att göra, även bortsett från att översättaren Ebbe Linde satsat på ett så daterat uttryck som ”stabben”. Jag föreslår att man framställer Vibennius junior som fetto i stället, vilket är helt legitimt i dag eftersom fetton har sig själva att skylla. Rad 2 kommer då att sluta ”fet bland feta” i stället. Rad 4 behöver också hjälp på slutet; jag föreslår ”när det vankas”, underförstått ”mat”. De sista raderna kräver en extremare makeover. Vad sägs om följande?

Och när du, unge man, ej mer kan lyfta/ dina håriga skinkor ens ur bädden?  

 # 4. I Rabelais 1500-talsroman Gargantua använder huvudpersonen fem sidor åt att redogöra för hur han genom egen erfarenhet kommit fram till lösningen på ett besvärligt problem: vilket är det bästa sättet att torka sig där bak? Redogörelsen formar sig till en lista som omfattar det mesta, från papper till olika örter, halm, ull, fjädrar, tygstycken, sängkläder, persedlar – och djur. Det är bland djuren han slutligen sätter stopp. För ingenting, säger han, överträffar   

en riktigt dunmjuk gässling, bara man ser till att hålla näbben mellan benen. Och tro mig på min ära! Ni kommer att i era rövhål känna en underbar njutning, både genom de mjuka dunen och genom gässlingens tempererade värme, som lätt sprider sig till ändtarmen och andra inälvor, tills den når hjärnans och hjärtats regioner.  

 Här snackar vi kränkande behandling som är så grov att en djurrättsaktivist kunde få tårar i ögonen. Dessvärre måste jag erkänna att detta övergrepp ställer mig rådlös. Att operera bort det skulle kräva alltför stora ingrepp i texten. Dessutom tycks alla tänkbara alternativ redan vara vägda och befunna för lättviktiga. När sakkunskapen har talat duger det inte att komma viftande med Skona Naturkompakt eller ens en treskiktsrulle Lambi Extra Soft. Mitt hopp står därför till den kreative läsaren. Alla konstruktiva förslag hälsas välkomna!

 

  

 

 

Taggar: Bellman, Catullus, censur, klassiker, Krokodilvisan, Rabelais, Taube