Du har skrivit om ett angeläget ämne denna gång. Inledningen om Bellman väcker minnen. Jag hade en kompis som skrev en C-uppsats i litteraturvetenskap om ändringar och uteslutningar i Fredmans epistlar. Han var med i bellmansällskapet och kunde nästan alla epistlar helt utantill. Han menade att vissa av Kellgrens ändringar försämrade den bellmanska poesin, medan andra faktiskt förhöjde kvaliteten. Det är naturligtvis vanskligt att göra en sådan indelning.

Kellgren var väl inte främst en prydhetsapostel, utan det handlade väl om vad han ansåg som ”den goda smaken”. Jag tycker förresten att det exempel du ger är till Kellgrens fördel.

Bellmans: Tuppen gol så stäv och hes, klockan slog och Ulla fes. är väl si så där. Samma företeelse bekriver Bellman i följande rad: Ulla snarka, frös och sparka, täcket över huvud drog, kröp inunder, med ett dunder, vände sig och log. Ordet ”dunder” förklaras i Ordbok till Fredmans epistlar som sonus obscenus.

Det är konstigt. Taubevisan som du behandlar har exakt samma melodi som barnvisan I ett hus vid skogens slut. Just denna visa har av ideologiska orsaker friserats om till en mild barnvariant som förskollärarna kan känna sig trygga med. Den livrädde haren sade i visan när jag var liten: ”Hjälp ack hjälp, ack hjälp du mig / Annars skjuter jägar’n mig.”
Idag heter det istället: ”Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig./ Jag vill bara värma mig.” Den brutala realitet att en människa kan skjuta ett djur skall förskonas de små.

Djurvännernas framflyttade positioner behandlade du ju i slutexemplet (hajar du vitsen). Din avslutande fråga om vad som skall kunna övertrumfa gässlingens alldeles extraordnära toaletthygieniska egenskaper har inget givet svar. Först tänkte jag att olika typer av räkningar kunde vara bra då man förenar nytta med kränkandets nöje. Sedan slog det mig att räkningar i våra dagar oftast är digitaliserade och det kan vara bökigt att släpa med sig datorn på dass. Men ibland kan man ju undra om inte nätet används just i detta syfte.

Lasse